Heidenstam, Verner von: Vallfart och vandringsår. Dikter.
 
Stockholm, Albert Bonniers förlag, 1888. 8:o. [iv] + 216 s.

Första upplagan av författarens debut, med Heidenstams egenhändiga, mycket korthuggna dedikation ”Till mina kära svärföräldrar. / Författaren”, samt en senare tillskrift daterad påsken 1941 på titelbladets baksida från Elin Lilliehöök, f. Uggla, till Hugo Kamras, ”som minne af vårt samarbete 1939-41”. Elin var Heidenstams svägerska (yngre syster till hans första hustru Emilia), och en viktig informationskälla till litteraturforskaren Hugo Kamras (1913-1988), som 1942 disputerade på avhandlingen ”Den unge Heidenstam”.

Bunden med främre omslaget i ett fint grönt halvfranskt band, inlagan oskuren frånsett övre guldsnitt (Nord. Kompaniet / Bernh. Andersson, 1941 [?1946]). Omslaget ngt fläckat, titelbladet förstärkt i yttermarginalen på baksidan, ett par uppslag missfärgade av (?)urklipp, enstaka småfläckar mot slutet. Ställvis med förstrykningar, förbockningar och prydliga noteringar i blyerts (delvis av litteraturhistorisk art, och möjligen av H. Kamras).

Ett härligt proveniensexemplar av debutboken. Den torra dedikationen förvånar inte - Heidenstams relation till svärföräldrarna var bottenfrusen och överlämnandet av just detta dedikationsexemplar måste han ha upplevt som en triumf. Åtta år efter bröllopet med deras dotter hade han faktiskt åstadkommit något, och dessutom mycket framgångsrikt.

Svärmoderns uppfattning om den snart trettioårige Verner var att Emilia ”hade förtjänat en bättre man”. Hon ansåg honom för ”en ohängd pojke som vill vara elegant” och gav inte heller mycket för hans författarplaner: ”Millan säger [att] hon skriver rent hans opus, få se om det någon gång blir färdigt”. Det blev det alltså, och här föreligger det exemplar hon fick - av ”Författaren”. Ännu fem år senare skrev Heidenstam att svärmodern ”i sin egenrättfärdiga och naiva enfald” fortfarande beklagade att han inte tagit sig ett ordentligt yrke.

Den unge Heidenstam imponerade på ganska få och paret Uggla hade kraftigt motsatt sig hans äktenskap med dottern Emilia 1880. Familjerna Heidenstam och Uggla hade lärt känna varandra 1864 under en semester i Marstrand, och när Heidenstam återvände från sin utlandsresa 1878 blev han mycket förtjust i Emilia, född 1856. Heidenstam var lika klen och sjuklig som pretentiös och betraktades som en oduglig yngling med diffusa framtidsplaner till och med av sin egen far. Han förvärrade saken med arrogant bördsstolthet. Heidenstam förmådde Emilia att bryta sin förlovning med en ingenjör, ”en Eriksson”, och meddelade sina blivande svärföräldrar att de borde vara tacksamma för det intresse han visade deras dotter. Han var i själva verket omyndig, helt beroende av pengar hemifrån och funderade som bäst på om han skulle bli målare eller författare, vilket inte kan ha imponerat på dem. Men han skrev faktiskt oerhört mycket och sökte stöd från mera etablerade författare, och umgicks med bl. a. Strindberg.

Diktsamlingen ”Vallfart och vandringsår” utgår från Heidenstams resor i Sydeuropa och Mellanöstern 1876-78, bröt med den naturalism som dominerade svensk litteratur vid denna tid och inledde den färggranna och skönhetsdyrkande "nittiotalismen". En del av de ingående dikterna skrevs under paret Heidenstams fleråriga utlandsvistelse efter bröllopet, och när boken utkom 1888 blev den en sensationell framgång. Heidenstam fann sig plötsligt omsusad och uppvaktad, tyvärr med dystra konsekvenser för Emilia. Det barn Heidenstam vägrade henne fick han istället med en av flera älskarinnor (Ellen Belfrage), och hans olyckliga äktenskap med Emilia upplöstes slutligen 1893.

Först på ålderns höst återsågs de då Emilia bl. a. besökte den mycket åldrade skalden på Övralid några gånger. Hon gick bort 1938, och efter Heidenstams egen bortgång två år senare nedsattes hennes urna i hans grav.
 
ENGLISH:
 
Heidenstam, Verner von: Vallfart och vandringsår. Dikter.
 
Stockholm, Albert Bonniers förlag, 1888. 8vo. [iv] + 216 pp.

First edition of the author’s debut, with his short autograph inscription to his parents-in-law: ”Till mina kära svärföräldrar. / Författaren”; the book later given with an inscription dated 1941 by Elin Lilliehöök, née Uggla (younger sister of Heidenstam’s first wife), to Heidenstam's biographer Hugo Kamras.

Bound with front wrapper in half green calf, uncut save for top gilt edge (Nord. Kompaniet / Bernh. Andersson, 1941 [?1946]). Wrapper a little stained and reinforced in outer margin, a few pages discoloured by (?)clippings, a few small stains toward end. Some annotations and markings in pencil, possibly by Kamras.

A wonderful association copy of Heidenstam’s debut, given with a very short inscription to the parents of his first wife Emilia, née Uggla, who had strongly opposed his marriage to their daughter eight years earlier and who remained averse to Heidenstam until the end of the unhappy marriage in 1893.

This very important collection of poetry initiated the romantic ”nineties” (1890s) movement in Swedish literature.

Heidenstam was awarded the Nobel Prize for Literature in 1916.