Rehn, Jean Eric (1717-1793): Tombeau des Horaces et Curiaces. (Horatiernas och Curiatiernas grav.)
 
Etsning och kopparstick på randat papper. Signerad och daterad i trycket: ”Desiné 1756 et gravé 1788 par I: E: Rehn”. 25 x 20 cm (plåten), 35,4 x 24,5 (bladet). Oskuret exemplar. Med senare påskrift i blyerts ”496”, a tergo ”268” i bläck. Tre små nålhål i övre vänstra hörnet, förmodligen från en provisorisk sammanhäftning av flera blad ur serien.
 
Ett av 8 blad italienska utsikter utan gemensam titel, och i olika storlek, graverade i slutet av 1780-talet efter Rehns egna teckningar från det halvår han tillbringade i Rom 1756 (Hultmark & Moselius, s. 274).
 
Rehn, som hörde till de första eleverna vid Kungl. ritarakademin, hade utbildats till kopparstickare i Paris för Le Bas. Efter hemkomsten undervisade han själv i den gravyrskola som inrättats 1747. 1755 påbörjade han en studieresa för Lovisa Ulrikas räkning till Italien och Frankrike, och gjorde sina utflykter i Rom med omgivningar under ledning av franska konstnärer: 
 
”Rehn och Pasch anlände till Rom i november [1755] och uppsökte genast den franska konstakademin. Där fick de kontakt med den franska konstnärskolonin som kunde hjälpa dem tillrätta i staden. Enligt en dagbok från resan följde de med arkitekten A. Deriset på stadsvandringar till Roms sevärdheter för att ’informera sig i arkitekturen’. Av dagboken framgår att de fascinerades av de antika ruinerna, med stort intresse studerade utgrävningarna i Pompeji och Herculaneum och besökte Bajae, berömt för sina heta svavelbad och antika ruiner. Rehn tecknade flitigt på museerna, och dessa antikstudier har förmodligen gjort det lättare för honom att i Paris anamma Louis-seize-stilen. Rehn inspirerades även att göra laveringar med romantiska ruinmotiv, s k capriccio con rovine, fantasisammanställningar av antika ruiner, ofta efter franska förlagor. [...] Sedan Rehn beviljats avsked från sin befattning som hovintendent [1789] och hans yrkeskarriär därmed avslutats fick han mer tid över för sina egna projekt. I KB förvaras ett exemplar av ett gravyralbum i folioformat, på vars pärminsida en blyertsanteckning finns: ’Jean Eric Rehn, Huit estampes representent des vues italiennes, dessinées et gravées de 1756 à 1789’. Under varje stick finns en uppgift på franska om motivet och att teckningen skulle vara utförd i Rom 1756 och gravyren i Stockholm under 1780-talets sista år. På två av sticken står att teckningen var utförd ’d'apres nature’, tydligen så ovanligt att det var värt att notera” (Anna Greta Wahlberg i SBL).
 
Den märkliga s.k. Horatiernas och Curiaternas grav är belägen längs Via Appia i Albano söder om Rom. Det unika mausoleet ansågs länge vara etruskiskt, men har visat sig vara senare, möjligen en romersk rekonstruktion av en etruskisk grav, uppförd under första århundradet f. Kr. Graven fick sitt namn 1595 av Leon Battista Alberti, som i sin tur förknippade den med en gammal romersk legend.
 
I egenskap av Vatikanens generalinspektör för antikviteter och konst uppdrog Antonio Canova 1812 åt Giuseppe Valadier och Paolo Provinciali att restaurera mausoleet. Det var ett av de tidigaste exemplen på restaurering av ett antikt monument efter någorlunda moderna principer. Att den fantasieggande stenhögen länge varit ett kryss på romresenärens karta framgår även därav, att den engelske arkitekten, trädgårdsdesignern m.m. Thomas Wright 1761-62 uppförde en numera ruinerad (!) replik av graven för Norborne Berkeley (Lord Botetourt) på godset Stoke Park i Bristol. Berkeley förmodas ha sett graven under sin Grand Tour 1737, och man diskuterar nu som bäst hur man ska kunna restaurera repliken.