Herlin, Ville: Kampen om Övre Slottsgatan.
 
Examensarbete i Byggnadsfunktionslära, KTH. Stenciltryck i 150 exemplar. [Uppsala 1975.] 8:o. 130 sid. Illustrerad.
 
Spridlimmad i dek. omslag, sista bladet loss. Gott skick.
 
"Kampen om Övre Slottsgatan" syftar på den framgångsrika folkliga mobiliseringen i Uppsala under 1960- och 70-talen för att rädda den historiska bebyggelsen i området Öfre Fjärdingen från rivning. Under denna period genomgick många svenska städer omfattande saneringar där gamla stadskärnor revs till förmån för moderna byggnader. I Uppsala revs över 400 fastigheter mellan 1965 och 1975. Kvarteren kring Övre Slottsgatan, som vid tiden ansågs slitna, stod inför liknande hot. En central roll i motståndet spelades av Öfre Slottsgatans Byalag, som bildades 1971. Genom att organisera boende, studenter och kulturvårdare lyckades byalaget stoppa rivningsplanerna och istället verka för en varsam renovering av de kulturhistoriskt värdefulla miljöerna. Fem kvarter räddades, vilket gjorde att en unik miljö med rötter från 1600- och 1700-talen bevarades åt eftervärlden.
 
Innehåll: ”Inledning”, ”Lite om områdets historia”, ”Miljön idag”, ”20 års historia, tid 0”, ”Stadsplanen 1962”, ”1:a restaureringen”, ”20 ås historia blir till 20 års kamp”, ”Beslut om ny utredning”, ”Öfre Slottsgatans byalag startar”, ”Utredningens 8-punktsprogram”, ”Utredningen till byggnadsnämnden, februari 1972”, ”Saneringsbolaget”, ”Diös ändrar stadsplanen”, ”Matell / Nordström arkitektkontor ändrar stadsplanen”, ”Om att rota i kommunala arkiv”, ”Framtiden?”, ”Några erfarenheter och tankar som rör samarbetet med de boende”, ”Byalaget”, ”Lägenhetsbesök”, ”Billig ombyggnad”, ”Miljön och kvarterens organisation, miljöteori”, ”Byalagets utveckling och möjligheter”, ”Byalagets utställning: ’Vad lärde vi oss av kampen’”, ”Arkitektdilemma”, ”Litteraturlista, källor”.
 
(Baksidestext:) ”Jag sitter pä ett kafé och funderar på vad som kan stå här på baksidan. Utanför brusar staden, nagra språkar i en hörna. En radio hörs. Se och Lektyr på borden. Verkligheten finns omkring mig. Man kan ha en recension på baksidan eller låta bokförlaget göra en säljande presentation, men ingen har recenserat och bokförlag ger inte gärna ut böcker i 150 exemplar. Kanske kunde jag tala om för de 150 läsarna att jag är orolig för att några av de inblandade personerna, som känner igen sig, skall bli arga på mig, därför att ofördelaktiga saker berättas om dem. Tyvärr har dom rätt att bli arga eftersom man inte kan skylla på dom så där utan att i varje stund tala om hela samhället samtidigt, men det fick inte plats. Som jag ser det har varje människa en av omständigheterna berättigad upplevelse av verkligheten som förklarar varje beteende. Därför kan man inte säga att det är de inblandade personerna som det är fel på när det är samhällssystemet som gör det möjligt för (till och med uppmuntrar) människor att utvecklas till utsugare, maktpotentater och medlöpare utan att personerna ens själva behöver märka det. Men samtidigt är det väl det som gör att kritiken av personer är nödvändig för att man skall kunna förstå att samhället i all sin obegriplighet ändå är format av människors viljor. Det är nödvändigt att inse det om vi skall förstå möjligheterna att åstadkomma förändring. Det är ett trevligt kafé. Författaren”.